Några funderingar av Nils-Uno Gustavson Några funderingar av Nils-Uno Gustavson
Papper, ett av de vanligaste materialen i vår moderna värld. Papper som används till så vitt skilda saker som arkivbeständiga handlingar, tidningar och mjölkförpackningar. Papper som är så viktigt för bevarandet av vår kultur. Varför har just detta material blivit miljökämparnas hackkyckling? Kanske just för att det är ett material som vi alla känner till och har en relation till.
Vilka har då angreppen varit? Angrepp har ofta riktats mot att papperet förbrukar skogen, som de flesta av oss också har en mycket tydlig relation till. Påstående har gjorts att papperet skulle vara ett farligt material att handskas med på grund av alla kemikalier som används vid produktionen och som av någon anledning skulle göra att papperet i sig blir giftigt. Till stor del har det handlat om att papper, ett allmänt välkänt och använt material, har utnyttjats för att föra fram miljöorganisationers budskap, och för att visa politisk styrka och handlingskraft.
Returfiber är inte automatisk miljövänligt, lika lite som nyfiber är ett hot mot skogen. Att använda returfiber är i stället att hushålla med resurser och att undvika att i onödan slänga papper på tippar. För att kunna använda returfiber måste det finnas ny och färsk fiber som kommer in i systemet.
Papper innehåller inte klor. Det är vid tillverkningen av pappersmassan, alltså inte ens vid själva papperstillverkningen, som klor och klorhaltiga ämnen har kommit till användning. I tillverkningsprocessen minskar utsläppen hela tiden och man har numera också mycket bättre kontroll över hur utsläppen sker. Medvetet minskas användningen av alla klorhaltiga ämnen under massatillverkningen. Det blir då lättare att till slut komma till den helt slutna fabriken, dvs fabriken helt utan utsläpp.
Papper tillverkat med moderna metoder är ett mycket miljöanpassat material. Det kan användas, återanvändas, återvinnas som råvara till nytt papper och till slut förbrännas. Papper består av biologiskt material, det kommer från träd, och det är alltså ett biobränsle på samma sätt som ved eller så kallad energiskog. Det är bara det att det på vägen till energialstringen har gjort nytta som papper i form av trycksak eller förpackning.
Papper som av någon anledning inte kan förbrännas är inte heller miljöfarligt. Papper består av biologiskt material uppblandat med naturliga mineraler, och kan brytas ner i en kompost och komma till användning som jordförbättringsmedel. Både vid förbränning och vid kompostering av papper bildas koldioxid, som är en av de gaser som ger upphov till den s.k. växthuseffekten. Men papperet har nyss varit ett växande träd och i det moderna skogsbruket har nya plantor kommit ur jorden. De nya plantorna använder sig av luftens koldioxid för att bygga upp nya träd med och nya fibrer. På så sätt bildar den växande skogen, papperet och förbränning/kompostering ett kretslopp, som inte ökar växthuseffekten. Tack vare att skogens tillväxt är mer än vad man i dag avverkar är det till och med så att skogsbruket binder mer koldioxid än vad som bildas under tillverkning och destruktion av papper. Skogsindustrin är i hela Norden en nettoförbrukare av koldioxid.
Papper är ett material som uthålligt kan användas och som genom ett modernt skogsbruk och vettig användning av returfiber är väl anpassat till det kretsloppssamhälle vi alla måste försöka åstadkomma.
Ökande papperskonsumtion innebär inte att vi gör slut på natur resurserna för vår barn och barnbarn. Papper tillhör nämligen den exklusiva skara produkter som tillverkas av förnyelsebara råvaror och som dessutom i mycket stor utsträckning kan återanvändas.
Den dominerande råvaran för papper är sedan mitten av 1800-talet cellulosafibrer, som utvinns ur skogens träd. Förrådet av fibrer förnyas ständigt, till skillnad från råvaror som olja, kol och mineraler. Ur resurs- och miljöperspektiv är därför produkter baserade på skogsråvara att föredra framför material som plast, aluminium och stål. Med hjälp av solljuset omvandlar trädet koldioxid och vatten till syre som avges till luften som vi andas. Denna process (fotosyntesen) fortgår så länge trädet lever.
Samtidigt ökar förrådet av cellulosafibrer. När det fullvuxna trädet avverkas (vid 80-120 års ålder i norra Europa), kommer det till nytta som råvara till byggmaterial, möbler, papper med mera. Råvaran till finpapper kommer i stor utsträckning från gallringar i såväl barr- som lövträdsbestånd liksom att skadade träd avvecklas. Kvarvarande träd får bättre förutsättningar för tillväxt och blir bättre som syreproducenter och råvara för pappersmassa.
Om tillväxt och avverkning är lika stor är systemet i balans. Genom för stor avverkning reduceras inte bara förrådet av råvara. Antalet träd som kan omvandla koldioxid till syre minskar också. I den industrialiserade världen är detta inget problem. Skogsbeståndet är konstant. På vissa håll ökar det till och med. Förklaringen är att ett långsiktigt och uthålligt skogsbruk, som värnar om den värdefulla råvaran. I Sverige har skogsbeståndet ökat med 60% under de senaste 70 åren.
Ett problem har dock varit ett alltför ensidigt skogsbruk som hotat den biologiska mångfalden, något som nu är under förändring. I många utvecklingsländer, har skogen däremot avverkats i alltför snabb takt, ofta utan att föryngringsåtgärder vidtagits eller att marken anvnänts till annat än produktion av virke.
Ett tydligt exempel på detta är de tropiska regnskogarna. FN-organet FAO (Food and Agricuture Organization) uppskattar att 75 procent av den regnskog som försvinner bränns och röjs för att ge odlings- och betesmark. 10-15 procent avverkas för att ge plats åt väg- och dammbyggen, 10 procent användes till sågtimmer, medan resten blir bränsle. Nära hälften avverkas utanför myndigheternas kontroll, knappast någon skog återplanteras och resultatet blir jorderosion samt utarmning av växt- och djurliv.
Av den skog som avverkas i världen, användes endast nio procent till papper medan 52 procent går till bränsle. Träd från tropiska regnskogar användes överhuvudtaget inte till papper i svensk skogsindustri.
Pappersåtervinning löser inte problemet med för stora avverkningar på vissa håll ivärlden.
För att återställa den ekologiska balansen i regnskogen och inte rubba den i Nordeuropas barrskogar, krävs vad vi idag kallar ett ekologiskt inriktat skogsbruk som tar tillvara skogens möjligheter på kort och lång sikt.
Att använda retufiberbaserat papper i större utsträckning är i och för sig bra på många sätt. Men ökad användning av återvunnet papper minskar inte drastiskt behovet av färska fibrer. En pappersfiber kan nämligen inte användas hur många gånger som helst. Efter fem gånger har den förlorat de flesta av sina goda egenskaper och för att åstadkomma retufiberbaserat papper av bra kvalitet behövs därför ständigt tillskott av papper gjort på färska fibrer.
Det främsta skälet till återvinning av papper är att hålla de växande avfallsbergen i schack. Det är dock inte självklart att återvinning är det bästa alternativet för att reducera avfallet. I länder med stora transportavstånd där insamling av returpapperet förorsakar stora avgasutsläpp från transporterna kan det vara miljömässigt förnuftigare att använda papperet som bränsle.
Det som då blir över, tas om hand av naturen. Koldioxiden,
som trädet genom fotosyntesen bundit i cellulosan, finns kvar i pappersfibrerna.
Den frigörs vid förbränningen, släpps ut i atmosfären
och tas upp igen av de växande träden.
Cirkeln är sluten.
Några definitioner:
Urskog är av människan orörd skog. Naturen sköter själv föryngringen av träd och andra växter.
Regnskog är samlingsnamn på skog i områden med stor nederbörd. Beroende på klimatet skiljer man på tropisk regnskog, monsunregnskog och tempererad regnskog.
Kolbalans är förhållandet mellan hur mycket koldioxid som släpps ut och hur mycket träden kan ta hand om. I Sverige är kolbalansen positiv, eftersom tillväxten är större än avverkningen. Skogen har då kapacitet att även ta hand om den del av koldioxiden som kommer från förbränning av fossila bränslen.
(Några funderingar från 1996). Tillbaka till Startsida